söndag 21 februari 2010
Dags för äventyr...
Veckan ser ut som följande: på onsdag ska vi simma med vilda delfiner, på fredag ska vi köra forsränning och på lördag ska vi rida där de spelade in sagan om ringen filmerna.
Det är det som är inplanerat, sen kommer vi garanterat att strosa runt i både Christchurch, Kaikoura och Queenstown (de städerna vi ska besöka). Vi kommer hyra bil ett par dagar för att ta oss runt lite på sydön. Jag hoppas vi hinner se pingivinerna också, det skulle vara fantastiskt!
Jag kommer inte ha tillgång till datorn eller internet under följande vecka, men återkommer med bilder från äventyren när jag kommer tillbaka till Auckland i början på nästa vecka.
Dags att ta mina väskor och bege mig mot flygbussen nu! Jag hoppas Patrick och hans faster väntar på mig när jag landar i Christchurch, för jag har inte pratat med honom på hela helgen...
Ha det fantastiskt så länge allihopa, det kommer garanterat vi att ha!
Kramar, S
Devonport
Vi började dagens utflykt med att tas oss upp på en utslocknad vulkantopp (dock inte lika hög som Rangitoto!) för att titta på den storslagna utsikten, men även för att läsa och titta lite på Devonports militärhistoria. I slutet av 1800-talet rustades nämligen Devonport för krig mot Ryssland (ryssarna kom dock aldrig). Det fanns lite kanoner och tunnlar att beskåda, men vi blev inte så jätte imponerade då allt såg relativt nytt ut, i alla fall i förhållande till svensk historia som går aningens länge tillbaka i tiden ;)
Utsikt över Devonport
Andrea, Jaana och jag med Auckland i bakgrunden.
Jaana och en kanon...med Devonport i bakgrunden till höger och längre bort till vänster i bild skymtas Auckland och dess landmärke the Sky Tower.
Stranden som vi spenderade eftermiddagen på.
Efter lite militärhistoria tog vi oss tillbaka in till de mer centrala delarna av Devonport för att äta lite lunch på ett av Devenports alla kafféer som ligger längs med huvudgatan. Jag åt pannkakor med blåbär, lönnsirap och yoghurt, lite udda blandning, men var mumsigt värre!:)
Framåt 16-tiden började vi bli lite hungriga så vi valde att ta färjan tillbaka in till Auckland och promenera hemåt. Har jag berättat hur Auckland ser ut förresten? Jag tror inte det..Auckland består av en massa kullar. Det innebär att nere vid hamnen är det plant, men så fort man börjar bege sig uppåt/inåt stan till och även hem mot studentlägenheterna börjar uppförsbacken...uppförsbacken slutar inte förens man tagit sig förbi centrum och hem, vilket innebär att man varje gång man varit på stan eller nere vid hamnen har ca 20 min promenad hem i ganska brant uppförsbacke! Vilket även omfattar när man måste gå och handla mat. Så i princip är det uppförsbacke vart man än ska i Auckland. Snacka om att man kommer få starka ben efter 4 månader i den här staden!:P
lördag 20 februari 2010
Första helgen i Auckland..
Vårt sista stopp för dagen var vid Misson Bay, den strand som man enklast kan ta sig till in ifrån stan med buss. Här åt vi middag på ett trevligt italienskt ställe och därefter blev det glass i gräset i närheten av stranden. Framåt 18.30-tiden började vi bege oss tillbaka in mot stan. Vi bestämde oss för att ta en promenad in, vilket visade sig ta ca 1.5h så det blev en hel del promenerande under dagen!
Var tillbaka på mitt rum runt 21-tiden. Det blev en lång, men härlig dag ute i solen!
Orientation at AUT
Dagen bestod mest i en massa väntan i olika köer för att se till så att alla papper (försäkringar, terminsavgifter etc.) var betalda och godkända, samt att övriga uppgifter såsom visum, foton etc. fanns. Allt detta för att vi skulle få ut vårt Student-ID, vilket var beviset på att allt stämde och var grönt.
Givetvis var det strul med min försäkring som jag hade tecknat hemma i Sverige, hos March/If via CSN. Enligt AUT stod inte min försäkring med på listan över godkända försäkringar, vilket innebar att jag skulle behöva teckna AUT:s försäkring, men en trevlig kille, Kenneth som jobbar på det internationella student centret undersökte saken och det visade sig till slut att min försäkring var likvärdig med AUT:s egna, puh! Insåg dock när jag kollade hur mycket AUT:s egna försäkring kostade att det hade varit bättre att teckna deras försäkring istället då den var mellan 500-1000 kr billigare än min försäkring! Lite surt att jag inte kollade upp det tidigare, men men...glad att jag slapp betala ytterligare en!
Bortsett från försäkringsproblemet som löste sig så småningom flöt dagen på bra. Jag lärde känna en svensk tjej från Göteborg, Astrid 18 år, en svensk kille från Stockholm, Mattias 20 år (tror jag), en finsk tjej, Jaana 24 år och en norsk tjej, Andrea 21 år under min första dag vid universitetet!:) Inte super internationellt kanske, men eftersom den finska tjejen inte kunde prata någon svenska innebar det att vi blev tvugna att prata på engelska ändå, vilket var rätt bra!
När den första "skoldagen" var över (skolan börjar inte förens den 1:a mars på riktigt) så begav sig jag och Astrid ner på stan och shoppade lite nödvändiga saker såsom handdukar, schampoo, tvål, galgar etc. därefter letade vi upp en supermarket och inhandlade lite riktig mat.
Till middag blev det köttfärssås och spaghetti, vilket smakade underbart då jag bara ätit restaurang mat de senaste dagarna tillsammans med Patrick.
Efter middagen blev det lite tv, men sedan var det dags för sängen, efter en låång dag, med mycket nya intryck och möten.
/S
Nya Zeeland!
Mitt studentrum i Auckland
Här är ett par bilder från mitt lilla studentrum:
Tro det eller ej, men jag har faktiskt havsutsikt från mitt fönster vid skrivbordet!:)
söndag 14 februari 2010
Our last day in Adelaide, Australia
Efter att vi kommit tillbaka från stranden slängde vi oss i poolen för att kyla ned oss, vilket var underbart skönt! Vi invigde även digitalkameran i poolen, se nedan vilka bra bilder det blev, under vattnet!!
lördag 13 februari 2010
A day trip up north
Patrick och Jen tittar ut över den lilla staden Burra från stadens utsiktsplats.
Jag framför koppargruvan, eller delar av den!
Peter (mors kusin), jag och Patrick poserar tillsammans ;)
Efter att vi tittat på gruvan åkte vi in till den lilla staden för att äta lite lunch. Peter tyckte att vi skulle ha lite riktig australiensisk ale. Vilket vi fick, men ölen smakade dessvärre skit! :(
Barbeque at Reiter's
Igår kväll var det äntligen dags för den efterlängtade barbequen uppe hos Laura och hennes föräldrar i bergen (det slog faktiskt lock för öronen på både upp och ned vägen hem till dem så pass stor höjd skillnad var det!).
Vi hade såå himla trevligt. Jag gillar verkligen Laura och hennes familj. De är helt underbara och så lätta att prata med. Jag tror inte jag pratat så mycket engelska och så bra engelska någonsin tidigare som jag gjorde under kvällen tillsammans med dem! :) De berömde vår engelska och tyckte vi hade en gullig accént, vilket gjorde att vi blev än mer motiverade att prata på. Med Peter & Jen, tycker i alla fall jag att det alltid är lite krystat, det är inte alls lika lätt att prata med dem som med Laura och hennes familj. I just love them! ;)
Förberedelser inför kvällens grillning! (så här ser baksidan av deras hem ut! ;))
Innan middagen var Patrick lite "små" hungrig. Han åt åtminstone 3 brödskivor! Se så lycklig han är ;)
"The happy couple" Laura och Mark som nyligen hade sin förlovningsfest för ca 100 pers! Tydligen bär bara tjejen ring vid förlovning och först vid giftemål får killen sig en ring på fingret..
Klockan Mark bär fick han som förlovningspresent av Laura, istället för en ring.
Efterrätten var hur god som helst. Till vänster är Lemington (typ en fluffig sockerkaka som är doppad i choklad och rullad i kokos). Till höger Pavlovs, eller något liknande, något ryskt namn hade dem i alla fall (en marängbotten, grädde, kiwi, jordgubbar och lite passionsfruktsjuice på toppen) mums!
Jag och Helen. Är vi lika?? Alla tyckte vi var lite lika jag och Helen, men jag skulle nog säga att Helen och mor är mer lika!
Jag, Helen (mors kusin) och Laura (Helens dotter, min syssling) = släkt! ;)
Det blev faktiskt rätt kallt efter att vi avslutat middagen, (tydligen är det alltid ca 5 grader kallare uppe i bergen jämfört med nere i stan där Peter och Jen bor så det var nog inte mer än 15-20 grader under kvällen!) så efter middagen gick vi in och fortsatte umgås ett tag till.
Väl inomhus tog Helen fram ett av alla hennes fotoalbum (hon älskar tydligen scrapbooking så hon gör mer än gärna fotoalbum över familjen och släkten). Hon valde att visa mig ett fotoalbum över hur hennes far, Mike (min morfars bror) kom till Australien.
Det var en massa bilder, tidningsurklipp m.m. och jag lärde mig massor! Till att börja med så fick jag veta att morfars bror blev tillfångatagen av tyskarna när han återvände till Litauen (där morfar och hans bror ursprungligen kommer ifrån) för att försöka smuggla över flera flyktingar till Sverige (morfar hade han redan lyckats smuggla över). Genom ett mirakel lyckades han tala sig ur situationen med tyskarna (detta var under andra världskriget) och på något sätt hamnande han och hans blivande hustru på ett stor båt som under 2 månader tog dem till Australien. Detta är alltså förklaringen till varför morfar hamnade i Sverige och hans bror i Australien!
Väl i Australien hamnade morfars bror, Mike i en hamnstad som heter Port Lincoln, ca 8h bort med bil från Adelaide. När han och hans blivande hustru slutligen lyckades gifta sig (hon hamnade tydligen i Melbourne, ca 16h bort med bil från Port Lincoln) så bosatte de sig i Port Lincoln.
I Port Lincoln köpte/byggde sig Mike flera "tuna boats" (tonfisksbåtar) under årens lopp och han var tydligen riktigt grym på att fiska tonfisk för Helen visade mig flera sidor med tidningsurklipp om hans båtar och hans fiske. Han var tydligen en av eller den första som började flyga med flygplan över havet för att lokalisera vart fiskarna fanns! Imponerande!
Det mest otroliga var nog ändå att han var så pass stor i Port Lincoln att han fick en gata uppkallad efter sig!! Gatan heter alltså Buberies, vilket är den engelska varianten på mitt efternamn, Bubère! Hur coolt är inte det?? Dessutom har han fått två gator uppkallade efter två av hans båtar! Allt detta hade jag ingen aning om så det var riktigt intressant att få höra lite om min släkts bakgrund! Lite synd bara att vi inte fick reda på det tidigare för det hade varit lite kul att åka till Port Lincoln och se gatan!!
Helens man, Carl, vars föräldrar också är från Litauen pratar flytande litauiska då hans föräldrar lärde honom och hans syskon det när de var små, han berättade att mitt efternamn, Bubère stavades precis som det gör nu, även i Litauen, det uttalades dessutom precis lika (nästintill i alla fall) vilket också var himla kul att få lära sig eftersom jag alltid undrat hur den egentliga stavningen och uttalet på Litauiska lät/såg ut, så nu vet jag! :)
Kvällen uppe i bergen tog tillslut slut och Laura och Helen skjutsa tillbaka oss ner till stan. Men detta var definitivt en av de bästa kvällarna i Adelaide! :)
/S