Igår kväll var det äntligen dags för den efterlängtade barbequen uppe hos Laura och hennes föräldrar i bergen (det slog faktiskt lock för öronen på både upp och ned vägen hem till dem så pass stor höjd skillnad var det!).
Vi hade såå himla trevligt. Jag gillar verkligen Laura och hennes familj. De är helt underbara och så lätta att prata med. Jag tror inte jag pratat så mycket engelska och så bra engelska någonsin tidigare som jag gjorde under kvällen tillsammans med dem! :) De berömde vår engelska och tyckte vi hade en gullig accént, vilket gjorde att vi blev än mer motiverade att prata på. Med Peter & Jen, tycker i alla fall jag att det alltid är lite krystat, det är inte alls lika lätt att prata med dem som med Laura och hennes familj. I just love them! ;)
Förberedelser inför kvällens grillning! (så här ser baksidan av deras hem ut! ;))
Nästan hela gänget samlat, Carl (eller hur han nu stavar) står vid grillen, Patrick, Jag, Laura och Mark väntar tålmodigt vid bordet på köttet från grillen. Det bjöds på både kängru, lamm, stek och korv till middagen, kängruköttet var rätt gott, eller det smakade inte så jätte mycket så det gick att äta. :P Lammet och köttbiten var också riktigt gott! Lamm är tydligen deras "nationalrätt" i princip i alla fall. De äter oerhört mycket lamm och det finns tydligen rätt många får att tillgå runt om i Australien (de har nästan lika många får som Nya Zeeland, tänk dock på att Australien är rätt många gånger större en Nya Zeeland så vi lär ju bara se en massa jäkla får i NZ!!).
Innan middagen var Patrick lite "små" hungrig. Han åt åtminstone 3 brödskivor! Se så lycklig han är ;)
"The happy couple" Laura och Mark som nyligen hade sin förlovningsfest för ca 100 pers! Tydligen bär bara tjejen ring vid förlovning och först vid giftemål får killen sig en ring på fingret..
Klockan Mark bär fick han som förlovningspresent av Laura, istället för en ring.
Efterrätten var hur god som helst. Till vänster är Lemington (typ en fluffig sockerkaka som är doppad i choklad och rullad i kokos). Till höger Pavlovs, eller något liknande, något ryskt namn hade dem i alla fall (en marängbotten, grädde, kiwi, jordgubbar och lite passionsfruktsjuice på toppen) mums!
Jag och Helen. Är vi lika?? Alla tyckte vi var lite lika jag och Helen, men jag skulle nog säga att Helen och mor är mer lika!
Det blev faktiskt rätt kallt efter att vi avslutat middagen, (tydligen är det alltid ca 5 grader kallare uppe i bergen jämfört med nere i stan där Peter och Jen bor så det var nog inte mer än 15-20 grader under kvällen!) så efter middagen gick vi in och fortsatte umgås ett tag till.
Väl inomhus tog Helen fram ett av alla hennes fotoalbum (hon älskar tydligen scrapbooking så hon gör mer än gärna fotoalbum över familjen och släkten). Hon valde att visa mig ett fotoalbum över hur hennes far, Mike (min morfars bror) kom till Australien.
Det var en massa bilder, tidningsurklipp m.m. och jag lärde mig massor! Till att börja med så fick jag veta att morfars bror blev tillfångatagen av tyskarna när han återvände till Litauen (där morfar och hans bror ursprungligen kommer ifrån) för att försöka smuggla över flera flyktingar till Sverige (morfar hade han redan lyckats smuggla över). Genom ett mirakel lyckades han tala sig ur situationen med tyskarna (detta var under andra världskriget) och på något sätt hamnande han och hans blivande hustru på ett stor båt som under 2 månader tog dem till Australien. Detta är alltså förklaringen till varför morfar hamnade i Sverige och hans bror i Australien!
Väl i Australien hamnade morfars bror, Mike i en hamnstad som heter Port Lincoln, ca 8h bort med bil från Adelaide. När han och hans blivande hustru slutligen lyckades gifta sig (hon hamnade tydligen i Melbourne, ca 16h bort med bil från Port Lincoln) så bosatte de sig i Port Lincoln.
I Port Lincoln köpte/byggde sig Mike flera "tuna boats" (tonfisksbåtar) under årens lopp och han var tydligen riktigt grym på att fiska tonfisk för Helen visade mig flera sidor med tidningsurklipp om hans båtar och hans fiske. Han var tydligen en av eller den första som började flyga med flygplan över havet för att lokalisera vart fiskarna fanns! Imponerande!
Det mest otroliga var nog ändå att han var så pass stor i Port Lincoln att han fick en gata uppkallad efter sig!! Gatan heter alltså Buberies, vilket är den engelska varianten på mitt efternamn, Bubère! Hur coolt är inte det?? Dessutom har han fått två gator uppkallade efter två av hans båtar! Allt detta hade jag ingen aning om så det var riktigt intressant att få höra lite om min släkts bakgrund! Lite synd bara att vi inte fick reda på det tidigare för det hade varit lite kul att åka till Port Lincoln och se gatan!!
Helens man, Carl, vars föräldrar också är från Litauen pratar flytande litauiska då hans föräldrar lärde honom och hans syskon det när de var små, han berättade att mitt efternamn, Bubère stavades precis som det gör nu, även i Litauen, det uttalades dessutom precis lika (nästintill i alla fall) vilket också var himla kul att få lära sig eftersom jag alltid undrat hur den egentliga stavningen och uttalet på Litauiska lät/såg ut, så nu vet jag! :)
Kvällen uppe i bergen tog tillslut slut och Laura och Helen skjutsa tillbaka oss ner till stan. Men detta var definitivt en av de bästa kvällarna i Adelaide! :)
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar